Nedan listas och beskrivs Sveriges landskapsmossor. Klicka på texten så kommer mer text.
Skåne: Skuggsprötmossa, Euryncium striatum
Skuggsprötmossa växer på marken i främst ädellövskogar. I Skåne finns många arter ur detta släkte.
Fotograf: Tomas Hallingbäck
Blekinge:Blåmossa, Leucobryum glaucum
Blåmossa växer i täta kuddar som ibland kan bli så stora som på bilden. Man kan hitta den både på trädsocklar i sumpskogar eller i skrevor i hällmarkstallskog.
Fotograf: Tomas Hallingbäck
Öland: Slät klockmossa, Encalypta vulgaris
Slät klockmossa växer på kalkrik jord eller i skrevor på alvarmark. Det svenska namnet har den fått från den klocklika mössan som täcker sporhuset innan det är moget.
Fotograf: Tomas Hallingbäck
Gotland: Kalkkammossa, Ctenidium molluscum
Kalkkammossa växer på kalkhaltigt underlag av olika slag. Man kan hitta den såväl på kalkklippor som på tuvor i rikkärr.
Fotograf: Tomas Hallingbäck
Småland: Lysmossa, Schistostega pennata
Lysmossa är en bladmossa vars förgrodd skimrar vid belysning, därav namnet. Det vetenskapliga släktnamnet kommer av orden schistos (kluven) och stege (lock). Artepitetet pennata betyder fjäderformig och syftar antagligen på det fjäderlika bladet. Den växer långt inne i skrevor eller under rotvältor.
Läs mer: Andersson, H. 1982: Schistostega pennata (Hedw.) Hook. et Tayl. i Sverige. Mossornas Vänner 14.
Fotograf: Tomas Hallingbäck
Halland: Skirmossa, Hookeria lucens
Skirmossa förekommer främst på Västkusten längs med vattendrag från Dalsland till Skåne med någon utpost lokal längre in i landet.
Fotograf: Niklas Lönnell
Bohuslän: Vaxmossa, Douinia ovata
Vaxmossa är en liten levermossa med tvåflikade vikta blad. Den liknar litet en scapania men har spetsiga smala flikar. Vaxmossa är i Sverige främst knuten till västkusten och kan betecknas som en oceanisk art. I Bohuslän växer den ofta på norvända lodytor av sura bergarter. Det svenska namnet har den fått av att den har en blögrön vaxliknande yta.
Fotograf: Tomas Hallingbäck
Dalsland: Stor revmossa, Bazzania trilobata
Stor revmossa är en bladlevermossa som har kupade blad som är naggade i spetsen och skotten är Y-formigt grenade. I Sverige är den vanligast i sydväst.
Fotograf: Tomas Hallingbäck
Västergötland: Gruskammossa, Abietinella abietina
Gruskammossa växer på torrbackar, hällar och murar där det är ganska högt pH. Ofta hittar man den på hällar nära åkrar där den får näring från dammet. Gruskammossa kan vara mycket vanlig på kalkhällar, men den trivs bäst på solbelysta platser. I Västergötland finns den t.ex. rikligt på kalkhällar på Kinnekulle.
Fotograf: Niklas Lönnell
Östergötland: Vattenstjärna, Ricciocarpus natans
Vattenstjärna är en bållevermossa som i Sverige är vanligast i Östergötland, Södermanland och Uppland. Den flyter på vattnet eller på blöt dy utmed stränderna i näringsrika sjöar. Ofta hittar man den tillsammans med andmat som den kan förväxlas med på lite avstånd. Titta på den första bilden – där finns både andmat och vattenstjärna!
Fotograf: Niklas Lönnell
Närke: Rosmossa, Rhodobryum roseum
Rosmossa växer på marken i lövskogar och blandskogar. Den har alla blad samlade i toppen av skottet vilket ger den dess karaktäristiska utseende.
Fotograf: Tomas Hallingbäck
Södermanland: Vågig praktmossa, Plagiomnium undulatum
Vågig praktmossa är en karaktärsart på marken i lövskogar och blandskogar. Den trivs på lerig mark där det är lite fuktigt.
Fotograf: Tomas Hallingbäck
Värmland: Kuddäppelmossa, Bartramia pomiformis
Kuddäppelmossans namn kommer sig av de runda äppelformade sprohusen, samt att mossan växer i tydliga kuddar. Kuddäppelmossa är vanlig vid basen av skuggade branter och lodytor. Den har starkt krusade blad i torrt tillstånd.
Fotograf: Niklas Lönnell
Västmanland: Kranshakmossa, Rhytidiadelphus triquetrus
Kranshakmossa är en stor och grov art som många känner igen. Släktet hakmossor känns igen på de utspärrade bladen och den rödbruna stammen. Kranshakmossa växer på marken i näringsrika skogar. Den är vanlig i många typer av lövskogar men kan också finnas i barrskogar om det är kalkrik jord. Det svenska namnet kommer sig av att kranshakmossan används till att göra kransar av.
Fotograf: Niklas Lönnell
Uppland: Aspfjädermossa, Neckera pennata
Aspfjädermossa växer förutom på asp också gärna på lönn och ask. Den är ganska ovanlig i gamla barrskogar med stort inslag av de ovan nämda lövträden. Aspfjädermossa har sitt starkaste fäste i landet just i Uppland.
Fotograf: Tomas Hallingbäck
Dalarna: Smal näckmossa, Fontinalis dalecarlica
Smal näckmossa växer på stenar under vattnet i vattendrag. Den liknar stor näckmossa men är lite klenare och bladen är kupade istället för skarpt kölade. Smal näckmossa hittas ofta i bruna humösa ganska sura vattendrag i skogslandskapet
Fotograf: Kristoffer Hylander
Gästrikland: Palmmossa, Climacium dendroides
Man måste krypa ganska långt ner för att kunna se att palmmossan ser ut som vajande palmer mot en blå himmel! Från det ”normala” perspektivet ser palmmossans skott snarast ut som små buskar. På den nedre bilden syns palmmossa ovanifrån tillsammans med vit fetknopp på en häll. Det är få arter som är trädlikt förgrenade så det är ganska lätt att känna igen den. Palmmossa kan växa på lite olika typer av platser. Vanlig är den t.ex. på översilade hällmarker eller på vissa typer av stränder. Man kan också hitta palmmossa i fuktiga skogar med visst lövinslag.
Fotograf: Tomas Hallingbäck/Kristoffer Hylander
Hälsingland: Stor björnmossa, Polytrichum commune
Stor björnmossa är en av Sveriges största mossarter. Stammen är kraftig och fibrena från den har användas t.ex. till att göra små borstar. Björnmossornas blad är barrlika, vilket beror på att nerven är bred och dess ovansida är täckt av lameller. Bladen är alltså mycket tjockare än de flesta mossarters blad. Stor björnmossa kan ensam dominera stora områden i fattiga kärr och sumpskogar. Stor björnmossa är dock en mycket variabel art och den kan växa på många andra ställen än i fattiga sumpskogar också. En del av de typer som skiljer sig mest har under senare tid fått egna artnamn.
Fotograf: Kristoffer Hylander
Medelpad: Kammossa, Ptilium crista-castrensis
Kammossa är en karaktärsart i granskogar. Den kan växa i täta mattor tillsammans med husmossa, väggmossa och olika kvastmossor.
Fotograf: Kristoffer Hylander
Ångermanland: Tät fransmossa, Ptilidium pulcherrimum
Tät fransmossa är en levermossa med flikiga blad med fransar på. Den är en av de första pionjärerna på död ved, men kan även växa på trädstammar och block.
Fotograf: Tomas Hallingbäck
Härjedalen: Skogslummermossa, Barbilophozia lycopodioides
På marken i granskogarna i norra Sverige är ofta mosstäcket tjockt. Bland vanliga bladmossor såsom husmossa, väggmossa och kvastmossor växer ofta också en levermossa, nämligen skogslummermossan. Den är en av de största bladlevermossorna i Sverige. Skogslummermossan känns igen på sina breda blad med fyra spetsuddiga flikar. Flera andra lummermossor är vanliga i norra Sverige. Den som liknar mest heter stenlummermossa har röda groddkorn och växer oftast på stora block.
Fotograf: Tomas Hallingbäck
Jämtland: Piprensarmossa, Paludella squarrosa
Piprensarmossa är en bladmossa som växer i rikkärr.
Fotograf: Tomas Hallingbäck
Västerbotten: Rostvitmossa, Sphagnum fuscum
Rostvitmossa bildar stora tuvor ute på myrarna. Det är ofta i rostvitmossa som hjortron har sina rötter.
Fotograf: Niklas Lönnell/Tomas Hallingbäck
Norrbotten: Gul parasollmossa, Splachnum luteum
Gul parasollmossa är en bladmossa som har partiet nedanför kapseln i form av ett gult parasoll. Den växer på spillning och sporerna transporteras av flugor.
Fotograf: Kristoffer Hylander
Lappland Bäcknicka, Pohlia wahlenbergii
Bäcknicka kan täcka stora områden utmed källstråk och bäckar i de svenska fjällen. På håll ser man ljusgröna stråk utmed sluttningarna. Om man tittar riktigt nära ser man att mossan verkar vattenavstötande, för dropparna liksom rullar över mossan.
Fotograf: Kristoffer Hylander/Tomas Hallingbäck
Se även: Weibull, H. 1996: Sveriges landskapsmossor. Myrinia 6(1): 32