Monica Engstrand har till Mossornas Vänner skänkt ett litet moss- och lav bibliotek efter att sin make Roland gick bort för några år sedan.
Hon vill att vi säljer böckerna till förmån för föreningen Mossornas vänners fortsatta verksamhet.
Efter varje boktitel står ett ”hämtpris”. Hämtpriset gäller förstås om ni dyker upp på någon av våra kommande exkursioner eller kurser eller kan komma förbi Uppsalatrakten.
Ifall ni inte planerar att ”dyka upp” kan ni köpa, men då tillkommer porto enligt följande: 1–3 böcker = 60 kr porto; 4–10 böcker 100 kr.
Ifall ni är intresserad att köpa något/några av publikationerna börja med att meddela mig först (thallingback@hotmail.com) så att jag reservera den/de böckerna.
De betalas sedan i förskott till föreningens postgiro: Mossornas Vänners 13 37 88-0.
ArtDatabanken
ämnar (preliminärt) att om några år ge ut en band av Nationalnyckeln med bara
levermossor.
En
stor utmaning blir att ta läckra foton av dessa ofta små mossor. Många
av levermossorna är dessutom ovanliga och svåra att finna.
Jag
är övertygad om att många av er ute i landet då och då hittar levermossor av
lite ovanliga slag, arter som ni kan skicka till mej och/eller vill ha hjälp
med att artbestämma osv.
Ifall
ni hittar något, samla in! Ifall ni har möjlighet att ta ett foto, gör det
först.
Kontakta sedan mig (thallingback@hotmail.com) så bedömer jag ifall det just är ditt material vi behöver undersöka närmare, fotografera etc.
Nålfruktsmossorna känns lätt igen på sina speciella kapslar. De är smala och spetsiga och spricker upp från toppen. De liknas vid nålar i det svenska namnet eller horn i det engelska (hornworts).
Foto: Tomas Hallingbäck
Även utan kapslar går de att urskilja på att bålen har svarta prickar som är cyanobakteriekolonier. Detta gör dem unika i den svenska mossfloran sånär på en lerbålmossa Blasia pusilla som dock ofta har groddkorn på ovansidan av bålen antingen taggiga och/eller linsformade från flasklika groddkornsbehållare.
I Sverige finns två arter gul nålfruktmossa Phaeoceros carolinianus och svart nålfruktsmossa Anthoceros agrestis som troligtvis är förbisedda. För att en bättre uppfattning om arternas nuvarande utbredning, frekvens och status vore det värdefullt att så många som möjligt håller utkik efter dem. Båda arterna förekommer på åkrar. Redan på sommaren kan man leta efter arterna i åkerkanter. Bäst förutsättningar är det dock på hösten efter en regnig sommar efter att säden är skördad men innan åkrarna plöjs eller på annat sätt bearbetas. På hösten börjar även kapslarna och sporerna mogna och mörkna.
Svart nålfruktsmossa Anthoceros agrestis har ofta en lite fransig bål upp till 1,5 cm i diameter. Sporerna är som utfärgade mörkbruna-svarta. Det är den art som är vanligast av de två och har påträffats upp till Hälsingland men är troligtvis vanligast i sydvästra Sverige.
Gul nålfruktmossa Phaeoceros carolinianushar slät bål som gör ett rätt ogenomskinligt intryck och är upp till 3 cm i diameter. Sporerna är som utfärgade gula. Den är sällsynt men har spridda fynd upp till Dalarna även om många är mycket gamla. Denna art hittas förutom på bar jord i åkrar och diken även i sandtag där grundvattnet har kommit i dagen. Många av dessa lokaler växer dock igen och även antalet moderna fynd i andra miljöer är relativt få.
Text: Niklas Lönnell
Lägg in dina fynd direkt i Artportalen https://www.artportalen.se/ gärna med fotografier. Ange gärna biotop och om det är en åker vilken gröda som växer på den.
Sveriges Radios har haft flera lyckade inslag de gångna åren som vi kan glädjas åt. Om ni klickar på någon av länkarna nedan så får ni veta mer om dvärghannar, dansk blåmossa, mossglasögon, tusen nyans av grönt, vitmossor, hur det låter när vitmossor skjuter iväg sina sporer och om den senaste kartläggningen av Europas mossor.
Trevligt
att det blev reportage från både Skåne, Bohuslän och Uppland.
Europeiska kommittén för bevarandet av Mossor (ECCB) har sedan länge arbetar med rödlistning av mossor och dess biotoper i Europa. Kommittén publicerade 1995 boken ”Red Data Book of European Bryophytes. European Committee for the Conservation of Bryophytes. Trondheim. 291 pp. Boken har använts flitigt över hela Europa och har sedan flera år varit slutsåld. Nu finns det som tur är internet och den betydligt kraftfullare organisationen IUCN (Internationella Naturvårdsunionen). IUCN tog sig an Europas mossor 2016 och med hjälp av medlemmar i ECCB och ett finansiellt stöd från EU:s LIFE-fond så har projektet gått i mål.
Arbetet har genomförts av experter från många delar av Europa som producerat utkast till utvärderingar, och som sedan diskuterades vid en serie regionala workshops under de tre gångna åren. Projektet genomfördes i samarbete med IUCN Species Survival Commission, med Bryophyte Specialist Group Red List Authority, Ariel Bergamini, som spelar en nyckelroll i utvärderingsprocessen. Nick Hodgetts (ECCB-ordförande) är projektrådgivare. Resultatet publicerades den 27 september 2019.
Boken kan laddas ned gratis från https://doi.org/10.2305/IUCN.CH.2019.ERL.2.en
